För två veckor sedan var den debuterande författaren Jolin Slotte gäst i tv-programmet BOKTID på FST5 och i ett samtal med Anna Dönsberg berättade Jolin Slotte såhär om utgångspunkten för romanen Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer:
Det outtalade, det undanträngda och det dolda som Jolin Slotte skriver om i debutromanen Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer bottnar i såväl skuld och skam som sorg och saknad.
I romanens börjar träffar vi Silja, en ung kvinna som sitter på ett tåg som för henne tillbaka till hemtrakterna i Österbotten där hon ska hälsa på sin pappa och som reselektyr har hon Aarni Voipios bok om sömnpredikanter. En av dessa sömnpredikanter som granskas närmare i Voipios bok är Maria Åkerblom som bodde och verkade i Karlebytrakten i slutet av 1910-talet och början av 1920-talet.
Resan till hemmet i Karleby blir en resa bakåt i tiden och under romanens gång blottläggs olika skeenden i familjens historia – skeenden som tigits ihjäl under flera decennier. Och det är framför allt kvinnornas historia som lyfts fram – en historia där skammen och skulden påverkar släktled efter släktled. Och skammen och skulden blir till en ond cirkel som det blir allt svårare och svårare att bryta sig loss ur.
I Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer framgår det att Siljas mormorsmor Rut var en av dessa hundratals som deltog i Maria Åkerbloms väckelsemöten i hopp om att hitta en mening med livet och en tröst i sorgen efter en bror som drunknat och en mor som sjunkit in i en djup depression. Rut blir ett lätt offer (om man kan uttrycka sig så) för Åkerbloms suggestiva predikningar och när Maria Åkerblom lämnar Karlebytrakten för att slå ner sina bopålar i Helsingfors i början av 1920-talet följer Rut med – snarare på uppmaning av Åkerblom själv än av egen vilja.
Efter en tid i Helsingfors blir Rut av någon oförklarlig anledning utstött ur gemenskapen och hon tvingas återvända till hemmet i Karleby med skammen i bagaget. Livet igenom får Rut finna sig att vara misstänkliggjord, hånad och utstött.
I romanen Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer rör vi oss mellan olika tidsplan och via de olika kvinnorna – mormorsmor Rut, mormor Ingrid, mamma Agneta och dotter Silja – får vi se hur tider förändras, hur uppror och uppbrott tar sig olika uttryck, hur kvinnorna försöker göra det bästa av sina liv – den mesta tiden av dygnet går åt till hårt arbete i fähuset eller i speceriaffären och det finns knappt någon tid över för samvaro och samtal inom familjen.
Det är mycket som förändras men också mycket som är sig likt under dessa nära nog hundra år som berättelsen omspänner – nämligen tystnaden. Och det är en tystnad som ser ut på många olika sätt: vi har förtigandets tystnad som bottnar i all skam och skuld som packats ihop i lager på lager under decennier av förnekelse och tunnelseende. Vi har förtvivlans tystnad som bottnar i sorg och saknad efter en alltför tidigt bortgången mor som dött i cancer. Vi har en förbehållsam tystnad som snarare förenar människor i ett samförstånd bortom orden. Tystnaden kan skilja människor åt, den kan vara såraden och upprivande – men tystnaden kan också förena människor, den kan vara helande och tröstande.
Jolin Slotte skriver inkännande och berörande om den molande smärtan och om den tafatthet som förenar människor i sorg och Slottes debutroman Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer är på många sätt en gripande skildring av förlust.
I Yles levande arkiv – elävä arkisto kan man se Karl Sahlgrens och Gustav Björkstrands tv-dokumentär om Åkerblomrörensen från år 1972:
