I ett avsnitt av den omåttligt populära svenska dramaserien SOLSIDAN – som ju också visas på FST5 som bäst – har Alex köpt en snygg randig tröja åt sig som han tycker passar honom perfekt, men när Alex sambo Anna får syn på den undrar hon fnissande varför han köpt en tjejtröja åt sig. Vadå tjejtröja? Det här är väl ingen tjejtröja? säger en smått förbryllad och generad Alex, det är väl snarare en modern tröja, försöker Alex urskulda sig med.
Därpå följande dag Alex kompis Fredde med Alex tillbaka till klädbutiken för att kolla var exakt tröjan som Alex köpte låg, låg den på herrklädessidan eller på damklädessidan eller låg den kantänka i mellanzonen, i ingenmansland, en zon som killar absolut bör undvika eftersom man inte vet med säkerhet om kläderna är herr- eller damkläder … och mycket riktigt har Alex begått det fatala misstaget att köpa en tröja som legat på bordet i mittemellanland:
Jag kommer att tänka på den här scenen när jag vandrar runt med Heidi Lunabba på hennes utställning TWINS som nyss öppnat på Fotografiska museet i Helsingfors – på väggarna och på bordet i utställningssalen finns fotografier av barn i dubbla uppsättningar: varje barn har nämligen fotograferats i två olika versioner, en flickversion och en pojkversion och på detta sätt har Heidi Lunabba velat fästa vår uppmärksamhet vid hur vuxenvärlden medvetet eller omedvetet styr vår och också barnens egen uppfattning om hur flickor och pojkar ser ut, hur de klär sig och hur de agerar.
I höstas arrangerade Heidi Lunabba tillsammans med teatergruppen Blaue Frau olika verkstäder för barn i åldern 3 till12 år där man fick iklä sig en roll som flicka respektive pojke och på fotografierna som hänger på Fotografiska museet kan man tydligt se hur barnen själva framhäver skillnaden i kön med miner, gester och poser.
Utgångspunkten för utställningen TWINS är framför allt de modefotografier i olika modemagasin som visar barnmode och som utställningens kurator, Annamari Vänska, tagit fasta på i sin bok Kuviteltu lapsuus. Näkökulmia lapsuuteen visualisoituneessa kulutuskulttuurissa (Barndomen i vår fantasi. Perspektiv på barndomen i en visualiserad konsumtionskultur).
Lyssna på intervjun med Heidi Lunabba här
Ja det här med kläder till barn kan vara ett besvärligt kapitel: när mina söner var yngre var det stört omöjligt att hitta pojkkläder som inte hade tryck med dödskallar eller graffittiklotter eller skateboardar på – jag hade faktiskt önskat att det funnits ett bord med unisexbarnkläder på ett bord i klädbutikens ingenmansland där man kunnat hitta snygga, neutrala och tryckfria kläder. Men dessvärre verkar det som om gränsen mellan flick- och pojkkläder är knivskarp i klädbutikerna idag.
Heidi Lunabbas utställning pågår på Fotografiska museet i Helsingfors till och med den 22 maj 2011.
Intressant tema att göra konst av! Som mamma till son tycker också det är beklämmande med den här dödsskalleestetiken. Än så länge kan man ju köra med den randiga finska klassikern som på bilden ovan. Stiliserade monstertruckar i retrostil har jag väl heller inget emot, men hur ska det bli när han blir äldre?
Men är inte dödskallen förhållandevis unisex idag (trots att klädtillverkarna knappast tänker så). med alla slags gothstilar etc. jag menar, att se en tjej i en döskalletskjorta kan jag tänka mig mera än att se henne i en motorfordonsskjorta.
men absolut, temat är bra och barnkläder irriterande könsstereotypa åt alla håll (också bara med tanke på hur färger verkar förknippas med kön så snabbt o enkelt)